Landön.nu

I mars 1900 hade hamndirektionen i Kristianstad skrivit till Lotsstyrelsen och begärt att planerna om en fyr på Lindö med det snaraste skulle realiseras. Lotsdirektören yttrade sig över denna skrivelse och påpekade att han själv redan 1888 föreslagit en sådan fyr, som skulle vara av betydelse som angöringsfyr i den av grundklackar uppfyllda Hanöbukten. Nu var det av större vikt sedan de nya angöringsfyrana till Åhus tänts. Behovet av fyren, skrev han ”har emellertid på ett mera oavvisligt sätt gjort sig gällande, sedan flera nya grund blivit upptäckta och angöringen ytterligare försvårats, under det timade grundstötningar påvisa, att fyrfrågan ej längre kan betraktas som ett lokalt intresse för Åhus och Sölvesborgs hamnar”. Minst fyra grundstötningar hade ägt rum med fartyg som varken kommit från eller varit destinerade till de vid Åhusbukten belägna hamnarna. Han nämnde då bland annat Britannias grundstötning 1888. I augusti 1906 besökte Lotsdirektören såväl Lindö som Lägerholmen. Han fann att den sistnämnda holmen var den bästa eftersom den nya fyren huvudsakligen skulle vägleda fartyg destinerade till Åhus eller Sölvesborg, men påpekade att holmen där fyren skulle stå ”är mycket låg och otillgänglig och en otrevligare plats för fyrbetjäningen knappast står att finna”. Vidare fann han att en fyranläggning ”för att kunna motstå ostliga stormar med högvatten, måste göras mycket solid och därför bliver särdeles dyr utan också att personalen vid dylika stormar, kommer att utsättas för livsfara, har jag funnit mig böra fasthålla vid det ursprungliga förslaget, att fyren bygges å Lindö, där anläggningen bliver betydligt billigare och personalen beredas en säkrare vistelseort”. Han skrev också: ”Det är nu över nio år sedan den nya inseglingsrännan till Åhus öppnades för trafik. Ifrån det att endast 3,7 m djupgående fartyg kunde anlöpa hamnen blev det möjligt att dit inkomma med ett djupgående av ända till 5,6 m och då samtidigt fyrbelysning anordnades med tvenne paraboliska spegelfyrar, har det därigenom i vissa fall till och med blivit lättare att segla in under mörker än under dager. Under det att inseglingen till hamnen, sålunda är mycket lätt, vållar däremot angöringen av den grunduppfyllda Åhusbukten ofta svårigheter då ingen fyrledning för detta ändamål ännu finnes ordnat oaktat behovet därav sedan 1895 årligen blivit anmält. Om emellertid frågan om anläggning av en fyr i Åhusbukten hittills huvudsakligen ansetts vara ett Åhusintresse, har denna angelägenhet sedan staden Sölvesborg också vaknat upp över behovet av inseglingsfyrar och för ändamålet anslagit medel, nu inträtt i ett nytt skede. Att djupet i Åhusbukten på några ställen ej visat sig överensstämma med sjökortets uppgifter torde därför ej utgöra tillräcklig anledning att längre uppskjuta fyrfrågans avgörande, i synnerhet som det är flera år sedan något nytt grund påträffades, under det att trafiken med mera djupgående fartyg, på såväl Åhus som Sölvesborg de senaste åren ej oväsentligt ökats. Skall emellertid en fyr i detta farvatten bliva till verkligt gagn bör den ej vara för liten och ej heller utan bevakning. En mindre fyr å Lindö bliver nämligen till jämförelsevis ringa nytta då sektorernas avskärmning endast kan skemedelst färgade rutor, varigenom fyren bliver svår att se på tillräckligt avstånd.”   Lotsstyrelsen hade tydligen bestämt sig för att bygga en mindre fyr på Lägerholmen ty i januari 1907 skrev Lotsdirektören om hur fyrsektorerna borde anordnas. Han ville ha en röd sektor över Åhusgrunden, därefter vit sektor till något söder om Skinntosaflöjen. Så grön över detta grund och vitt ånyo med avskärmning mot Sölvesborgs angöringsprick. Den 18 mars 1907 återkom han om Lägerholmen: ”Det var ledsamt att denna fyr ej heller i år kommer till stånd.” Han skrev också att de i saken intresserade hade reda på att Lotsstyrelsen avsett att föreslå fyren, vilket gjort att man hållit sig lugna, men efter ångaren Helges haveri torde det bli oro i lägret, då man vet att fyrförslaget varit å bane årligen i över 12 år. Han avslutade med en vädjan ”Finns det ingen möjlighet att i år bereda medel ?”  Den 22 maj skrev han till Generaldirektören att han genom Hamnkaptenen i Åhus erfarit att man genast förbereder en häftig petition till Lotsstyrelsen i fyrfrågan. ”Någon tidningsartikel torde ej mer ifrågakomma ej ens från den eljest ’skrivkunnige’ konsul Donnér, redare för ångaren Helge.” Vidare hade han meddelat hamnchefen i Åhus att Lotsstyrelsen intresserar sig för att få fyrfrågan så snart som möjligt avgjord och att den nyss inträffade olyckan med Helge torde påskynda densamma. Man handlade tydligen snabbt på Lotsstyrelsen och satte igång bygget av fyren, ty den stod färdig och kunde tändas den 1 november 1908.